Strömbacka kapell

Om du besökt brukscaféet i Strömbacka någon sommar så har du kanske också strosat in i intilliggande kapell, en ljus träbyggnad med högrest torn som blickar ut över Brukssjön.

Uppförande av kapellet i Strömbacka skedde år 1842 och kompletterades med vapenhus och torn år 1864. För att undvika entré från sjösidan är kyrkan byggd med koret i väster, tvärt emot vad som är brukligt. Det var brukspatronen Per Adolf Tamm som redan 1835 hade bestämt att ett "bönehus" skulle uppföras för att användas av arbetare vid Strömbacka Bruk. Kapellet är helt i trä och har spåntak men saknar kyrkklockor. Istället finns två stora järntrianglar som man slår på med en träklubba, för att signalera gudstjänst.

Kapellet restaurerades 1955-56 och återinvigdes då av ärkebiskop Erling Eidem. I samband med restaureringen fick kapellet sin nuvarande färgsättning med grått i olika nyanser. Då installerades även eluppvärmning och belysning. I samma veva flyttades altarringen fram och den bakomvarande predikstolen flyttades till ena långsidan

Orgeln på läktaren invigdes 1957. Den är mekanisk och har tidigare varit kororgel i Engelbrektskyrkan i Stockholm. Kapellet rymmer 120 besökare och har en enkel inredning med vitmålade väggar och golv i trä.