Brädstapeln i Åvik

Åvik var under 1800-talet en stenig betesmark som började bebyggas i samband med att sågverket på Håstaholmen, grundat år 1873, expanderade och krävde mer arbetskraft. Små enkla arbetarbostäder i trä växte fram och snart var Åvik en plats i ständig förändring.

År 1906 drabbades sågverket av en ödeläggande brand som även raserade stora delar av Åvik – hela 75 av 88 hus försvann i lågorna. Därefter började man bygga upp stadsdelen från grunden och så småningom började området ta den form som vi känner igen idag.

En av de byggnader som restes efter branden var Brädstapeln nr. 3, en charmig trävilla som numera står på Vattengatan 10. Huset, som idag pryds av en gulmålade fasad, var troligtvis ursprungligen målat i en ljusgrön nyans då fragment hittades i källaren av snickaren under renoveringen. Genom både berättelser från gamla ägare och oväntade fynd i huset har man lyckats skapa en lång ägarhistorik. Ett av de mest fascinerande fynden kom när taket byttes ut förra året, under takpappen låg två gamla vykort som vittnade om husets liv på 1920-talet.

Det var vanligt att arbetare från andra delar av Sverige, särskilt från Värmland, flyttade till Hudiksvall för att få jobb på sågverket. Vykorten som hittades i huset var skickade till Johan Wilhelm Rådberg och Johanna Andersdotter som hade bosatt sig här år 1918. Huset har sedan dess haft olika användningsområden, till exempel förvandlades Brädstapeln nr. 3 till ett studentboende för ungdomar från landsbygden under 1960-talet. På 1980-talet användes huset både som bostad och som en alternativmedicinmottagning.

Genom åren har huset genomgått flera renoveringar, men på senare tid har man återskapat många av de ursprungliga detaljerna. En tydlig markör för detta är träpanelen, som skiftar mellan liggande och stående brädor, vilket återgår till husets ursprungliga stil. I originalritningarna av huset syns vackra, prydliga trädekorationer, särskilt på farstukvisten, som numera inte finns kvar i sin helhet. Men några av de ursprungliga detaljerna, såsom de vita listverken på frontespisens överkant och det lilla tornet på husets baksida, har bevarats för att ge en påminnelse om husets historia och tidstypiska stil.