Skvallertorget

Det stora huset vid Skvallertorget byggdes 1965 av byggherre Jonnie Dahlström. Arkitekturen som dominerade stadsbyggandet under 1960-70-talets kallas brutalism och med sin betongfasad med frilagd balast representerar byggnaden vid Skvallertorget stilen väl.

De övre delarna av fasaden har bearbetats med utskjutande vertikala betongelement mellan fönstren som skapar intressant skuggverkning. Längs Drottninggatan inbjuder byggnaden de gående in under tak genom en indragen nedervåning. Brutalistisk arkitektur är präglad av en strävan mot funktionalitet och ärlighet i materialanvändning. Den kännetecknas av råa betongytor, exponerade konstruktionselement och ofta enorma skalor, som i Hudiksvall där byggnaden tagit ett helt kvarter i anspråk. Men trots sin historiska betydelse och estetiska originalitet har brutalismen väckt starka reaktioner och debatt. Sorgen över det som revs för att ge plats för det nya, och den enorma kontrasten mellan den då historiska bebyggelsen och det helt nya, kanske främmande uttrycket och skalan, färgade medborgarnas upplevelse.

Platsen där byggnaden står var, som namnet indikerar, tidigare delvis ett torg som lutande ner mot kanalen. På torget fanns en vattenbrunn med pump och eftersom de flesta hushåll inte hade eget vatten blev torget en samlingsplats där hushållens arbetarklass hämtade vatten. Om torget är uppkallat efter allt skvaller som säkert pågick mellan dem som hämtade vatten, eller av det faktum att vatten spilldes (vattnet skvalpade/skvalade) det får vi nog aldrig veta.

Den stora omvandlingen av platsen påbörjades i och med bygget av Sparbankshuset 1905, och därefter kom Sundsvallsbanken till. Kvarvarande hus i kvarteret Lindgren revs i början av 1960-talet, när det nya bygget till slut godkändes efter att det sänkts från sju våningar till tre. Så tillkom både Domushuset på norra sidan Drottninggatan och Dahlström center, som huset söder om Drottninggatan på Skvallertorget hette från start.