Invasiva växter
Du som äger eller sköter marken där invasiva växter finns ansvarar för bekämpningen. Hittar du invasiva växter på kommunens mark är vi tacksamma om du berättar det för oss.
Genom tiderna har vi haft stor nytta av främmande växter från världens alla hörn i trädgårdar, i jord- och skogsbruk och för jakt. Men några främmande arter tar över i sin nya miljö, konkurrerar ut andra arter och skadar ekosystemen. De kallas invasiva främmande arter, där växt är ett exempel. Med främmande växter menas växter som med människans hjälp har förflyttats till ett område där de inte funnits tidigare.
Exempel på invasiva växter kan vara:
- jättebalsamin
- jätteloka
- lupin
- parkslide
Om du hittar en invasiv växt
- Ta reda på vilken växt det kan vara. Rapportera in fyndet i den nationella databasen via Artportalen:
- Om möjligt uppmärksamma markägaren på att det växer invasiva arter på dennes mark. Information om vem som är markägare kan hämtas via Lantmäteriet:
Kommunen bevakar årligen vilka rapporterade fynd som finns på kommunens mark och åtgärdar dem i mån av resurser i prioriteringsordningen för att minska risk för ohälsa, ökad spridning och skada på egendom.
Övriga markägare försöker vi nå med informationskampanjer för att uppmärksamma dem om att det är viktigt att ta bort invasiva växter. Det är Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet gällande invasiva växter.
Så bekämpar och hanterar du invasiva växter
- Läs på om den specifika artens växtsätt och lämpliga bekämpningsåtgärder. Fakta hittar du på naturvårdsverkets hemsida:
- Hantera blomställningar och andra delar av växten som kan sprida växten på ett sätt så den inte sprids till andra platser. Du kan till exempel stoppa den i genomskinliga plastsäckar, förslut säckarna väl och lämna till återvinningscentralen på platsen för invasiva växter.
- Var beredd på att upprepa åtgärden flera gånger på en säsong och under flera år
Läs om olika invasiva växter
Jättebalsamin
Det är som mest effektivt att bekämpa Jättebalsamin innan blomning då den bara sprider sig med frön. Frökapslarna går lätt sönder och fröna sprids långt, så därför vill man ta bort växten innan frökapslarna har bildats.
Lägg blom och fröställningar i väl förslutna genomskinliga plastsäckar och lämna till återvinningsstationen på avsedd plats. Tänk även på att inte flytta jord som kan innehålla frön med jättebalsamin
Läs mer om jättebalsamin på Naturvårdsverkets webbplats:
Jätteloka
Den anses vara en invasiv art i den svenska naturen då den tar över och tränger ut inhemska arter. Jättelokan kan bli 2–5 meter hög och har tjock stjälk, cirka 10 cm i diameter, den har stora blad med djupa flikar. Ofta växer Jättelokan vid vägkanter och banvallar.
Jätteloka, Heracleum mantegazzianum, är en giftig växt vars växtsaft kan ge brännskador vid hudkontakt. Hela växten innehåller ämnen som i kombination med solljus ger en kemisk reaktion. Får du växtsaft på sig och vistas i solen uppstår en reaktion inom två dygn med brännande sveda, rodnad och ibland svullnad och brännblåsor. Vid bekämpningen måste du därför skydda hud och ögon noga. Använd kläder av vattentätt tyg, gummihandskar och skyddsglasögon. Vid användning av motordrivna verktyg bör du vara särskilt försiktig. Får du växtsaft på huden bör du genast tvätta bort saften och undvika solljus i upp till 48 timmar.
Jätteloka förväxlas ofta med björnloka (Heracleum sphondylium), som förekommer naturligt i Sverige. Björnlokan innehåller samma giftämnen, men i mycket mindre halter än jätteloka. Björnlokan bekämpas därför inte. Även växter som hundkex (Anthriscus sylvestris) och kvanne (Angelica archangelica) kan förväxlas med jätteloka. Hundkex och kvanne är ofarliga och förekommer naturligt i vår natur.
Bekämpning av jätteloka
Jättelokan och andra invasiva växter ska inte hanteras som annat vanligt trädgårdsavfall.
Markägare ansvarar för bekämpningen.
Lägg invasiva växter i genomslinliga plastsäckar, förslut dem väl och lämna på återvinningscentralen på platsen för invasiva växter. Tänk på att inte flytta jord som kan innehålla frön från jätteloka.
Läs mer om bekämpning och hantering av jätteloka på Naturvårdsverkets webbplats:
Bekämpning och hantering av jätteloka (naturvårdsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Lupin
Bekämpa blomsterlupinen genom att slå den innan den sätter frö. Slå gärna flera gånger på en växtsäsong. Vid en mindre förekomst kan du ta bort hela växten genom att gräva eller dra upp den.
Växtmaterialet bör tas bort så att växtplatsen inte blir för näringsrik. Återkom till samma område senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växterna som har grott från frön i marken.
Mer om lupinens levnadssätt och bekämpning hittar du på Naturvårdsverkets webbplats:
Blomsterlupin och sandlupin (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Parkslide
Parkslide är en mycket svårbekämpad växt. Den sprids med ytterst små rot- eller stamfragment, i vissa fall så små som 0,7 millimeter. Det är därför oerhört viktigt att inte sprida jordmassor som kan innehålla parkslide.
Mer om dess levnadssätt och bekämpning hittar du på Naturvårdsverkets webbplats:
Bekämpning av parkslide (naturvårdsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Fler invasiva växter
Det finns fler invasiva växter än de arter som vi beskriver här. För att förhindra att de sprids är det viktigt att känna igen och hantera invasiva växter på rätt sätt. På Naturvårdsverkets webbplats hittar du information om fler invasiva växter och råd om hur de ska hanteras och bekämpas:
Kommunen arbete med invasiva växter
Kommunen bevakar årligen vilka rapporterade fynd som finns på kommunens mark och åtgärdar dem i mån av resurser i prioriteringsordningen för att minska risk för ohälsa, ökad spridning och skada på egendom. Upptäcks invasiva växter i till exempel lekplatser, offentliga parker så gör vi en direkt åtgärd.